Litteratur

Ubiquity betyder omni presence, allerstädes närvarande, del av allting. Vad är det som har denna egenskap? Jo, så kallade potensfunktioner, power law på engelska, som kan användas för att beskriva allt från skogsbränder till börskurser och det mesta däremellan.
Det spännande är de slutsatser man kan dra av detta faktum: 1/ det finns ingen typisk storlek. Små betydelselösa händelser och stora katastrofer har samma orsaker, 2/ historien har betydelse och ligger inbakad i nutiden som små triggningspunkter för kommande händelser, 3/ system som driver sig själv till kritiskt tillstånd och det gör de flesta natursystem inklusive människliga samhällen, uppvisar potensfunktionsamband, 4/ världen är i sanning opredikterbar.
Mark Buchanan, doktor i teoretisk fysik och tidigare redaktör på Nature och New Scientist, har skrivit en lättläst och informativ populärvetenskaplig grundbok i ämnet, helt fri från matematiska formler så även den matematiskt obevandrade har full behållning av boken.

Ricard Solé och Brian Goodwin har skrivit en lättläst exposé över komlexitetsfenomen och om hur enkla regler skapar komplexa mönster i naturen och hur dessa mönster återfinns i människoskapade system såsom städer och trafik.
        Om man spektralanalyserar hjärtats slag så ser man i frekvensfönstret hur det friska hjärtat slår med alla frekvenser (vid en och samma puls); dess inneboende möjligheter är ständigt närvarande. Det sjuka hjärtat slår med allt färre frekvenser, för att strax före hjärtstillestånd låsa vid bara en frekvens.
        Paralleller: ekosystem, ekonomier - ju fler olika aktörer, desto friskare och starkare är systemet..
        Mångfald är bättre än enfald - köp och läs!!

This is a good non-mathematical introduction to Complexity Science. Roger Lewin lets you meet many of the leading names in complexity theory as he presents and discusses their findings, ideas, and opinions.
This easy going text is a good expose of the subject. If I should complain about anything it is the quality of the paper the text is printed on. Like so many paperback editions it suffers from being printed on self-destruction paper with to much bending stiffness. Otherwise it is good. There is a collection of 30 photographs printed on eight leafs of excellent paper quality in the mid section.
A good easy to read introduction. Recommended.

The authors of this book are not just anybody. Axelrod, a superstar in complexity theory, is one of the founders of the Santa Fe Institute, while Cohen, a professor of the University of Michigan, is well known for his research into organizations and complexity.
This is a comprehensive, non-mathematical, summary introduction to complexity theory. The text is a bit dry, although there are examples that illuminate the theory.
This book alone will not make you happy, it's to shallow for that as it only skims the subject in an atempt to cover everything in a few pages. But read together with for example the introductions to complexity by Lewin or Buchanan, it will broaden your understanding. I do recommend this book. I feel it is one of those books that might benefit from a second reading a while after you have put it down.

This book is the attempt by Lewin and Regine to apply Complexity Science to business organization and human resource. They do not really succeed.
The print is excellent on good quality paper, but the text and the examples leave me rather unimpressed. Maybe it is because we come from slightly different cultures. Mine is an individualistic culture, where people naturally cooperate and the distance between different social strata is short.
The thesis put forth by Lewin and Regine could be summarized in: you should be nice to people especially so if you are an employer and/or manager. But you did know that already, did you not?

Spännande, men ganska ordrikt stundtals, man märker att kapitlen skrivits var för sig med tidsmellanrum, för det är en del omtag. Men icke förty, man följer hur komplexitetsteoretiska forskningsresultat om Internet kommer till, och lär sig stegvis och det är spännande.
        Internet är scale free, antalet länkar till webbplatser och antalet webbplatser följer en potenslag, en power law. detta är typiskt för komlexa system såsom ekologiska system.
        Tiotusentals bevakningskameror utnyttjar Internet, detta världsomspännande nervtrådsnät, så Internet har ögon. Vad händer härnäst? Vilka dynamiska effekter kan uppstå när nätet växer allt mer? En sådan är parasiterande beräkningar.
        Barabasi är ungersk fysiker bosat i USA, och forskar på granulära medier, micro ratchets, och Internet. Barabasis webbplats http://www.nd.edu/~alb/
        Alla som utnyttjar Internet, skapar tjänster på Internet eller bygger sin verksamhet med hjälp av Internet, eller bara är intellektuelt nyfikna har glädje av Linked, the New Science of Networks.

Varför bara sex handslag mellan varje människa? Varför känner alla i Hollywood skådespelaren Francis Bacon? Duncan Watts beskriver hur det kan komma sig.
        Boken handlar om Watts banbrytande forskning om nätverk, som gjordes med hjälp av matematiska modeller och datorprogrammering, och som kan ses som en brygga mellan den tidigare nätverksforskningen av bla Paul Erdös och den komplexitetsteoretiska, tex Barabasi.
        Watts ger viktiga resultat med betydelse för förståelse av epidemier, smittspridning, och fasövergångar, mm.
        Watts bok är redan ett klassiskt verk. Matematiken är medelsvår. Man bör ha goda mattekunskaper och följa med i härledningarna (med papper och penna) för att ha riktig glädje av boken. Inget för den intellektuelt late.

Det här är boken som alla talar om, men ingen har läst. Inte jag heller, men jag kommer att läsa den. Lite bläddrande och läsande här och där väcker aptiten.
Ett hinder är omfånget, först 846 sidor som avslutas med orden:

And indeed in the end the Principle of Computational Equivalence encapsulates both the ultimate power and the ultimate weakness of science. For it implies that all the wonders of our universe can in effect be captured by simple rules, yet it shows that there can be no way to know all the consequences of these rules, except in effect just to watch and see how they unfold.

Vilket vi känner igen i att ett komplext system har sin egen högsta beräkningshastighet. Men sedan, efter själva texten, efter de 846 sidorna så kommer en andra del med kommentarer till första delen om 348 tätskrivna sidor med liten text som förmodligen omfattar fler ord och bilder än första delen.
        Nå, vad handlar det om? Jo, cellular automata! Men först om författaren; Steven Wolfram, av Richard Feynman kallad den mest begåvade han någonsin mött, blev doktor i teoretisk fysik vid 20 års ålder, varefter han forskade på ett universitet i USA, men kom ihop sig med universitetet rörande äganderätten till programkod som han skrivit. Det blev rättsak och slutade med att Steven Wolfram sa ungefär fuck you till universitetet, skapade det välkända matteprogrammet Mathematica som används på alla universitet och högskolor samt stora delar av industrin, och startade företaget Wolfram Research.
        Nu hade Wolfram ekonomiska resurser för att privatforska. Han skar ner sitt umgänge och sin närvaro i akademiska sammanhang till ett minimum. Forskningen startade 1981 och kulminerade i att boken gavs ut 2002. Boken hade krävt 100 miljoner tangentnedslag, en miljon rader Mathematica-kod, och tog tio år av kontinuerligt arbete att skriva.
        Steven Wolframs avsikt är att lägga en ny grund för vetenskapen på samma sätt som Naturalis Principia Mathematica trehundra år tidigare. Framtiden får bedömma värdet av Steven Wolframs gigantiska arbete.

En utförlig presentation av boken och dess stoff, författad av Docent Erland Lagerroth, finner du här.

Utmärkt introduktion till chaos & komplexitetsteori. Stewart tar avstamp i Galilei och Newtons mekanik och förklarar begrepp som normalt endast vi mekanister är bekanta med. Den celesta mekaniken som på 1700-talet uppfattades som ett urverk (Gud var en urmakare) visade sig senare inte vara så regelbunden och pålitlig som man tidigare trott.
        När kung Oskar II utlyste en belöning på 2500 riksdaler till den som kunde visa om solsystemet bar stabilt (eller kommer jorden att störta in i solen?) så nappade Henri Poincarré. Han gläntade på dörren och såg till sin förfäran Kaos. Poincarré var den förste att beskriva system som är ytterligt känsliga för små skillnader i begynnelsevärdena.
        Senare forskning har visat att planeterna kan komma att byta plats, på några miljoner års sikt; att det finns en väg till månen som kräver bara hälften av den energi som behövdes i Apollo-projektet, men resan tar 20 000 år, med mera.
        Via kaosteori, trajektorer i phase space och attraktorer, kommer Stewart in på komplexitetsteori, kunskapstoeri och vetenskapsteori.
        Läsaren tas med på en underhållande och kunskapsrik resa. Trots att boken varit med ett tag nu, den är inte precis färsk, så rekommenderas den ändå varmt.

Detta är upp följaren till Stewart's Does God Play Dice? och utkom första gången 1994. den har inte åldrats med behag.
Det är svårt att hålla samman 495 sidor, speciellt med två författare som med nödvändighet måste ha skrivit var för sig och sedan försökt pussla samman delarna till något läsbart. Det är för mycket text och för utspädd text.
Det är lätt att i förtjusningen över Stewart's Does God Play Dice köpa The Collapse of Chaos, men gör inte det. Det är den inte värd. Boken hade kunnat rekommenderas om den varit knappt hälften så lång som nu. Tyvärr.

Melanie Mitchell är professor i computer science vid Portland State University och external professor vid Santa Fe Institute.
    För några år sedan fick hon uppdraget att hålla en serie föreläsningar vid Santa Fe Institute för lekmän om komplexitetsteori. Detta ganska omfattande uppdrag växte ut till en introduktionsbok om komplexitetseori helt fri från matematik, men inte från ideér.
    Vi får oss serveat en eposé över forskning om komplexitetsteori som med nödvändighet inte kan gå på djupet eftersom matematiken saknas och utrymmet inte tillåter det.
    Boken är välskriven och ballanserad, men det lyfter inte riktigt. Man får inga intuitiva insikter. Man anar inga nya horisonter. Kanske beror det på avsaknaden av utförliga exempel.
    Hur som helst, som en introduktion för den intresserade är boken ett bra läsval.

Professor Neil Johnson leder en interdisciplinär forskningsgrupp inom Complexity vid University of Miami in Florida.
Den här boken skrevs med avsikt utan matematiska uttryck vilket möjligtvis gör den lättillgänglig för den matematiskt illitterate, men det har ett pris. Boken är onödigt mångordig och för att få plats med flera exempel blir dessa ganska ytligt beskrivna.
För den som är någorlunda bevandrad inom komplexitetsteori kan jag inte rekommendera boken, men som en introduktion för den oinvigde som vill ha en bok helt utan matematik är boken ett bra val.